Rosa

Rosa upplevde sin första stora framgång i kaféet som sjuåring. Hon hade lämnats att sköta faderns kafé i Querença medan han utförde ett ärende. Kafét ligger mitt emot kyrkan och den dagen var det begravning.

Lilla Rosa lät skicka efter två femliters damejeanner vin, och de törstiga begravningsgästerna gjorde slut på allt ihop. Den lilla flickan fick mycket beröm för sitt affärssinne – och blodad tand. Nu har det gått drygt sextio år och Rosa sköter ensam kafé- och affärsrörelsen som ligger på samma ställe. Det gamla huset har rivits och ersatts av ett nytt och stiligt, med marmorpelare. En slingrig framgångshistoria, som man med lite tur kan få höra Rosa berätta om själv.

Några år på slutet av 1960- och början av 1970-talet tvingades kaféet stänga och Rosa emigrerade till Tyskland där hon arbetade i industrin. På somrarna återvände hon till Portugal, och sommaren 1973 tog livet en dramatisk vändning. Rosas syster och svåger hade utvandrat till Angola, där de drev en liten diversehandel.

DSC_0007

Det hände ofta att de fattiga infödda kunderna saknade pengar att betala med, men nästan lika ofta hade de lyckats smussla undan några diamanter från jobbet i gruvan. En burk inlagda portugisiska sardiner kunde då inhandlas för några karat oslipade rådiamanter.

Rådiamanter 2

Rosas svåger hade inte bara näsa för affärer, han kände också hur de politiska vindarna blåste. 1973 beslöt han att flytta över sitt pensionssparande till Portugal. Då var det fortfarande möjligt att skeppa hem en bil till moderlandet, och det gjorde Rosas svåger. Han hade köpt en Mercedes, en redan då utrangerad gammal brandbil.

Fire_chief_vehicle_for_Lisbon_1929_Mercedes_Benz_N_rburg_with_350_liter_tank_and_100_meter_hose

Bilen anlände lyckligt till Lissabon och efter genomgången tullklarering kördes den varsamt till en införstådd verkstad. Här plockades hjulen av och de preparerade däcken tömdes på sina diamanter.

Rådiamanter 1

Nu kom Rosa in i historien. Hon skulle återvända till sitt industrijobb i Tyskland efter sommarsemestern i Portugal. I hennes bil skars det upp lönnfack, som fylldes med diamanter och svetsades igen. På vägen norrut tog hon en omväg över Rotterdam. I en överenskommen verkstad öppnades lönnfacken och Rosa tog med sig diamanterna till en införstådd handlare. Varorna inspekterades och betalades ordentligt – i kontanter. Som placerades i lönnfacken i bilen. Facken svetsades igen och Rosa åkte till jobbet i Tyskland.

Ett helt år åkte hon runt med den penningstinna bilen, fram och tillbaks till jobbet och till mataffären. Nästa sommar åkte hon till Schweiz, till Basel, där det också fanns en tillförlitlig bilverkstad, portugisiska vänner. Kontanterna sattes in på ett schweiziskt nummerkonto, varifrån pengarna lite i sänder skickades till Portugal. Det mesta till systern och svågern, men inte så helt lite till Rosa.

Det gamla huset mitt emot kyrkan i Querença revs och ersattes av dagens präktiga kafé. Och det blev pengar över till andra fastigheter och lantegendomar i Loulé. Man måste sörja för sig själv, säger Rosa, jobbet i Tyskland hade varit för kortvarigt för att ge någon riktig pension.

DSC_0005

Svågern och systern har också sitt på det torra. Mercedesen kan vara mer värd än diamanterna. Det var en Nürburg 460 från 1929, en av bara nio tillverkade för det portugisiska brandförsvaret.

DSC_0012

Med en rak åtta konstruerad av Ferdinand Porsche. En av de sista serietillverkade bilarna med träekrar i hjulen. Och – just i det här fallet – med diamanter i däcken.

Harald Nordli