Att vara på väg. Två kvinnor, två män, två mulor, tre barn och tre hundar. På väg från iberiska halvöns högplatå med isigt vinterklimat. På väg mot Algarves frostfria kustremsa. Där väntar grönt gräs åt mulorna, men också ymniga vinterregn smattrande mot tälten. Det här kanske är sista lägerplatsen innan man når fram, nu väntar de sista milens vindlande serpentinvägar ned från Serra do Calderão.
“Att vara på väg någonstans,” skriver Carl-Erik af Geijerstam, “och märka att det räcker med detta – att vara på väg.”
Det kan omöjligt vara samma känsla, tänker man först. Uppsalalitteratören på väg mellan bokhylleväggen med lutter helfranska kalvskinnsband och den väl insuttna läsfåtöljen, och zigenarfamiljen på väg mellan mesetans förtorkade halvsvält och kustremsans fuktiga halvsvält.
Zigenarna, kommer de verkligen någonstans ifrån? Förutom nu närmast från den iskalla och eroderade mesetan. Ciganos, gitanos, gitans, gipsies, Zigeuner, sigøinere. I alla fall inte från Egypten, som beteckningarna låter påskina. Från norra Indien, kan vi få höra. Men går det fortfarande att skönja ett avstamp och ett mål? Har inte rörligheten förvandlats från ett medel till ett ändamål, vägen blivit målet. “Det räcker med detta – att vara på väg.”
HARALD NORDLI
Generally I do not read article on blogs, however I wish to say that this write-up very forced me to check out and do so! Your writing taste has been amazed me. Thanks, very great post.
Wow, this was great. Keep writing this kind of posts, you will get a lot of people to this blog if you continue writing this. I will be visiting this page more often. thanks again
“Major thanks for the post.Really looking forward to read more. Keep writing.”
I couldn’t refrain from commenting. Very well written!