Blindprovning på Arlanda
På Zürichs flygplats hade tullen satt stopp för en sedan länge planerad vinprovning hos Swissair-catering: Vinlagret, som är taxfritt område, stängs mellan 12 och 13, lunchtiden. Ingen får gå in eller ut, vinerna som erbjuds långdistansresenärerna förblev oåtkomliga för de snopna inbjudna vinprovarna.
Desto okonventionellare gick det till hos tullen på Arlanda. Redan på transportbandet såg resväskan misstänkt fuktig ut, jag försökte intala mig att det var kondens från planets kalla bagageutrymme, men varje gång bagagekärran stannade uppstod en illavarslande liten pöl.
Då jag rullade förbi tullens disk var det högst fem cm mellan dropparna. Röda som blod. Jag smög vidare men såg ur ögonvrån hur en av de uniformerade spärrade upp näsborrarna.
– Hallå där! Vad är det där?
Jag tittade sorgset på droppspåret och den lilla pölen som började bildas nu jag stannat upp.
– För mig ser det ut som en Merlot del Ticino, svarade jag, ’88 eller ’87.
Tulltjänstemannen kom runt disken, böjde sig ned och doppade pekfingret i pölen. Han förde fingret fram och tillbaks några gånger framför de vibrerande näsvingarna, sedan in i munnen medan han samtidigt väsande släppte in luft i mungiporna.
-Mmm, Merlot, jovisst, men knappast från Ticino. Åsa, kom och känn på det här.
Jag kände att pannan blev fuktig, alla vet att kvinnliga tullare är värst.
– Torrt, sade Åsa och rynkade på näsroten, så torrt att det dammar om det. Men det kan ju vara från golvet. Fortfarande sluten, instängd bouquet.
– Tacka för det, sade jag och smällde med resväskans dubbla läderremmar.
– Låt oss vara uppriktiga, sade den första tullaren, fullkomligt uppriktiga. Hundra procent Merlot, tannin och vanilj från fatlagring – troligen Limosin-ek; det finns bara en prémier cru som använder 100 procent Merlot: Château Pethrus.
– Elementärt, min käre Johnson, sade jag och slog upp resväskan så glassplittret yrde. Buketiketten satt på den största skärvan, våt, men fortfarande fullt läsbar.
– Det här är en Merlot del Ticino, men den allra första som fått sex månader på fransk barrique, från Charenton, och två och en halv timme i Boeing 737 från Zürich.
HARALD NORDLI