Aloe

På 1980-talet var det många danska bönder som tyckte kostnadsspiralen där hemma vridits för långt och började se sig om efter alternativ till den hemvana torvan. Efter Portugals EG-anslutning 1986 gjorde ett par tio-tal av dem slag i saken och emigrerade.

En av dem var Carl Johan Thomsen, som ville försöka sig som spannmålsodlare i Alentejo, provinsen öster om Lissabon. Tanken var att förena danskt kunnande med låga arealkostnader. Men verkligheten kom att se lite annorlunda ut: jordarna var mer utpinade av monokultur än danskarna kunnat föreställa sig. Redan romarna odlade vete här.

De flesta av danskarna har i dag fått ge upp. Carl Johan, som kanske är lite speciellt äventyrlig, såg sig om efter alternativ till det hemvana spannmålet.

image00001

I bästa gammaltestamentliga anda upptäckte han liljorna på marken.

 

image05022

 

Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe

och med kanel. Kom, låt oss förnöja oss med

kärlek till morgonen, och förlusta oss med

varandra i älskog.

Ordspr. 7:17-18

 

Den fagra Kleopatras skönhet lär ha berott på aloens välgörande balsam. Aloen ingick även i de kryddblandningar varmed egypterna balsamerade sina mumier. Också judarna använde samma recept:

“De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar

tillsammans med kryddorna såsom judarna brukar göra

vid gravläggningen.”

Joh. 19:40

Och kryddorna, de var en blandning av myrra och aloe. Aloe var alltid rätt, antingen man gick till sängs för att förlusta sig eller hade hamnat på lit de parade.

När Alexander den Store var ute i strid hade han sadeltaskan fylld med de köttiga aloebladen, inte för att förföra fienden med, nej, bladens safter skulle snabbt läka otäcka sår.

Även mindre krigiska personer, som dagens danska husmödrar, har goda erfarenheter av aloes lindrande förmåga, inte minst vid mindre brännskador. Har man en aloe bland krukväxterna i köksfönstret är inte hjälpen långt borta om man råkar komma åt något hett på spisen. En liten bit av ett blad ger omedelbar lindring, och resten håller sig veckor i kylskåpet. Om det brända barnet inte skyr elden.

Aloe bargadensis är en kaktusliknande liljeväxt som tros ha sin ursprungliga växtplats runt Röda Havet. Aloen tycker bäst om ett varmt klimat och mår ytterst dåligt av att en längre tid behöva stå med fötterna i regnvatten. I dag finns aloen i stora delar av världen där inte minusgrader råder. Det var inte fåglar utan missionärer som spred den. En aloe-planta håller i veckor utan jordkontakt. Det lär finnas omkring två hundra arter. Aloe vera kallas den undergörande liljan vi talar om. Vera, som är latin, betyder sann. För man trodde att just den aloearten hade det riktigt sanna medicinska värdet.

Hela mänskligheten, i Lappland, Kenya eller på Java, har av erfarenhet lärt att utnyttja olika växter mot skiftande åkommor. Naturen var länge vår främste helbrägdagörare.

Det har den danske jordbrukaren Carl Johan Thomsen tagit fasta på – att fylla husapoteket med naturprodukter! I Portugals trädgård, Algarve, har han i dag en areal på omkring femtio hektar fyllda med aloe, lite bortom allfartsvägarna, där annars macchian härskar.

image00046

Med bulldozer och grävskopa byggdes terrasser och bevattningsdammar, och femtio kilometer vattenslangar inköptes och monterades på de tämligen svårforcerade terrasserna. De unga plantorna får dropp för att snabbare växa till sig, den tid solen bränner som värst.

Carl Johan, som är en experimentglad bonde, hade egentligen tänkt sig en pistasch-skog på sina terrasser blickande över ett bukoliskt landskap, men pistaschen vill ha frost i kinderna, i varje fall en kort tid under vintern, och Algarves heta somrar är inte tillräckligt heta, så sedan 1986 är han aloe-bonde på heltid.

Idén fick han av en amerikansk kollega, som berättade för honom om aloens anspråkslöshet och helande krafter. I Kalifornien och i Florida finns stora odlingar, och i varje affär finns ett rikligt utbud av aloe-preparat. Och det som är populärt i Amerika, det får så småningom sitt eko i Europa. Carl Johan for över och hämtade 5 000 plantor.

Sedan måste man ha tålamod att vänta i tre år innan man kan börja skörda bladen. Några direkta fiender har inte aloen, förutom människan då! Ogräset hackas bort av flinka armar och sniglarna hinner inte göra så stor skada. Ogräsbekämpningsmedel är bannlysta, och fälten göds med hjälp av en fårhjord. Femhundra får ger honom gödsel, som sprids ut och får regna ned i jorden. Skifferjorden verkar ändå näringsfattig, och det är märkligt att den kan livnära dessa kraftiga, grönskande växter. Men det är så aloen vill ha det. I kalkjord trivs den inte alls.

Det är aloens kaktusliknande blad som skördas, av kvinnor från trakten. Ett snitt görs vid bladfästet och så vrids bladet av. Bladen travas i lådor för vidare färd till Portimão och beredning. Skörda gör man i princip året om, men när solen står som lägst har plantorna sin viloperiod, och det bör man respektera. Plantorna tycks inte må dåligt av att bli skalperade, nej de är självläkande och bildar snabbt nya blad. Aloen har nästintill evigt liv. Den gör inte som släktingen agaven, faller ihop och dör efter blomningen, utan varje vår blommar den lika friskt. Telningarna runt moderplantan tar man upp och planterar ut. Tiotusentals plantor skickas också till de danska fönstersmygarna.

image00047

På den lilla aloefabrikens balkong står Manuel med rotborsten i högsta hugg och vattentvagar omsorgsfullt varje blad. Därefter tar Paula och Sandra över med osthyvel och kniv. Det gröna skalet hyvlas bort och innanför skalet ligger en geléartad “filé”. Det är det här geléet som tillskrivs så många undergörande effekter. Bladen skärs sedan i småbitar, och så tillsätts kalium-sorbat och askorbinsyra, som fungerar som konserverings- och antioxidationsmedel.

image00048

Massan centrifugeras utan uppvärmning för att behålla aminosyrer och vitaminer. En del fibrer blir kvar men det är bara bra. Man får ut omkring 98 procent av växten, och restprodukten torkas i två omgångar vid knappa fyrtio grader, i en ugn som borde vara perfekt till Karl Johan-svamp också! De torkade resterna, som påminner om soja, mals sedan och förvandlas till piller.

Den skarptandade afrikanska liljeväxten förvandlas därefter till hudkräm, hårschampo, läppbalsam, hälsosaft och drömpiller. Bland mycket annat.

 

KATARINA NORDLI