Frälsaren som druva

Kreuzkapelle, Ediger, Mosel

Mosel-landskapet karakteriseras inte blott av skiffer-vinbergen, hängande över Mosel med stigningar på bortåt 45 procent. Inbäddade i vinodlingarna ligger små kapell, knappt skönjbara under växtperioden. Högt ovan Ediger, en av de många Winzer-byarna, ligger Kreuzkapelle. Dit kan man nå per fot via fjorton stationer på Kristi lidandes väg. De första sju stationerna ligger nära nog kind vid fot men de återstående etapperna är långa och allt snårigare. Det regnar ofta längs Mosel och efter regn antar den rostfärgade jorden omkring Ediger blodets kulör.

Motivet – Kristus i vinpressen – är mycket sällsynt, även om det också förekommer på andra håll.

Det rör sig alltså om ett mycket bokstavligt och drastiskt åskådliggörande av den svårbegripliga transsubstantiationen: Se, så blir blodet till vin!

En förklaring, men även en predikan, över ett textställe ur Jes. 63:3: ”En vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig.”

Utan tvivel har bönderna i Ediger även uppfattat bilden bokstavstroget, utan allegoriska övertoner, som en skildring av blodslitet i den egna vinkällaren.

Basreliefen tillkom vid en tid med svåra påfrestningar för Mosels befolkning – slutet av 1500-talet. Kriget hade i långliga tider sargat området svårt. Många byar avfolkades så gott som fullständigt. En klimatförsämring medförde en rad av dåliga skördar. I skördekrönikor kan man läsa att vinet – ofta fem år i följd – är ”sauer und wenig”.

Katarina Nordli

2 thoughts on “Frälsaren som druva”

Comments are closed.